Min dag har varit lite persig! Imorse träffade jag Nelson med matte och husse. Nelson är en liten vallare – otroligt charmig med mycket energi! Efter träningen med Nelson var det bara att kuta till tåget in till Stockholm för att svida om från fjällräven till finklänningen och kasta sig iväg till tåget mot Västerås och Kolbäck för att träffa Irene. Misty fick stanna hemma hos mina föräldrar idag, imorn väntar styrelsemötet i K9 Nose work, där jag sitter med, och något säger mig att det kommer bli en våldsamt lång förhandling om både det ena och det andra – då har hunden roligare hos mina föräldrar tror jag!

Irene och jag träffades på Hundens Hus 2009 då vi gick en vidareutbildning som hette Spel och lekar, sen träffades vi igen på Kantarellsöksinstruktörsutbildningen 2010 och jag tycker Irene är en sån himla fantastisk och varm människa så hälften kunde vara nog! Det är så himla tråkigt att vissa människor man verkligen tycker om bor så långt bort bara.. Idag driver hon företaget Irene Wickman Assistanshundar som finns på Facebook och hon utbildar assistanshundar men har också vanliga kurser och i sommar ställer hon till med ett barnläger för barn med hund som jag passar på att puffa lite för den 25-27 juli där barnen är mellan 8-15 år. Kursen går på Irenes hundcenter i Kolbäck där jag i höst kommer att göra ett konsultuppdrag som inhyrd K9 Nose work instructor.

Jag ser verkligen fram emot att mellanlanda hos Irene innan det bär av till Borlänge imorgon och längtar verkligen efter att få stifta bekantskap med min första fyrfota vän som är utbildad assistanshund och till salu för den som behöver en servicehund – nämligen lilla svarta jaktlabben Libby! Idag ska vi passa på att gå på ICA med Libby när jag anlänt och handla, jodå, du läste rätt, eftersom Libby är servicehund får Libby följa med in och träna på att jobba i affären med sin brukare vilket ska bli enormt kul att få se, sen bär det av för att kika på nya lokalen i Kolbäck där man kan hyra in sig för att träna hund året om och jag ska försöka bilda mig en uppfattning om hur jag ska hålla kursen i K9:an där i höst, och så tänker jag sätta mig i Irenes rullstol hon har där och låta Libby hjälpa mig som en tvättäkta assistanshund! Så kul! (förhoppningsvis har jag en fin liten film på detta efter helgen att posta här!)

I eftermiddag laddar jag för lite privatträningar valp och K9 Nose work. Valpen, som är en brun liten pudelkille på nu ca 14 veckor är bara för bedårande söt och livlig som vilken valp som helst och mitt uppdrag är att ge matte och husse lite ”kött på benen” i hundvärlden! 

Det viktigaste som jag ser det personligen när man skaffar valp är att verkligen gå in för att miljöträna valpen. Utan miljöträningen är du rätt rökt – tro mig, när jag tog över Misty, nyinflugen från Irland vid ca 1 års ålder fanns absolut ingen miljöträning alls, inga egna stategier förutom att hantera allt nytt med flyktbeteenden. Mellan 2005-2014 har vi gjort riktiga framsteg och idag hanterar hon det mesta med ro och de gånger hon går upp i stressnivå så är hon ändå rätt mottaglig för mina signaler och för belöningar. Ett exempel på varför jag säger att det är så himla viktigt att miljlöträna en valp, att ta chansen till det, är min egna träning i att åka med t.ex tunnelbanan. Det tog oss 4 år att komma på en tunnelbana och med ro åka ett par hållplatser. Till min hjälp har jag dels haft ADAPTIL (lugnande prepparat med feromoner som dämpar ångest i olika situationer. Feromoner släpper tiken när den diar valparna och det är ett fantastiskt feel good-preparat på den vuxna hunden förutsatt att hunden inte går mot rött ljus – dvs inte är mottaglig för mig eller sin belöning) och en stor skopa envishet, tålamod och lugnande kroppsspråk, och förstärkning i form av  godis och ett mål med resorna i inlärningen – jag har alltid valt att åka till stationer där jag vet att Misty har knutit an något roligt som t.ex. träffat kompisar, spårat, badat osv.  Och tid. Tiden höll jag på att glömma bort. Jag har alltid sett till att jag valt tillfällen då jag verkligen haft flera timmar på mig att gå in för att åka tunnelbana, så om något hände så kunde jag med ro utan att utsöndra någon stress i situationen, trycka på pause-knappen och hantera beteendena just där och då innan jag tryckte på play igen och träningen fortsatte. 

När du får hem din valp, så ta chansen redan efter någon vecka, att börja miljöträna hunden. Ut och åk buss, bil, tåg, båt, cykelkorg, motorcykel – ja det som du vet att hunden kommer eller eventuellt kommer att utsättas för, så blir livet oftast en gnutta enklare än om du inte skulle ha gjort det och ska presentera detta för din lite äldre valp eller unghunden eller den vuxna hunden som hunnit utveckla det som är naturligt beteende i hundvärlden – att titta på nya saker med skeptism och hantera dessa nya saker med en eventuell rädsla. Detta är en överlevnadsstrategi och som en kollega i branchen sa en gång till mig, vilket stämmer: Tror du Misty hade blivit långlivad på gatan där borta om hon valt att fäktas?  (svar: nej absolut inte – men så är också Misty streetsmart)

Idag har jag kikat förbi Vallentuna och Okvista för att inspektera hur det blev med väggen som flyttades för att få lite mer träningsyta i hallen. Det vart verkligen toppen och köket känns fortfarande rymligt och bra! Jag kan tycka det är så himla svårt att visuellt föreställa sig hur det skulle se ut, i alla fall när hyresvärden och jag pratade om att flytta väggen, resultatet blev bättre än i mitt egna huvud i alla fall! Båtsnickarna är verkligen fantastiska och lyhörda för mina önskemål och det känns jätteskönt att känna att ordet och önskan är fri och jag är grymt avundsjuk på att det liksom går på ett litet ögonblick så är grovjobbet klart! Varför kan inte jag besitta den kunskapen för?! (Fast det är klart – de kan nog inte få fram en bra specialsökshund som jag kan..!) Förutom det så känner jag mig otroligt välkommen och väl mött!

Det börjar ta form, än är det jättemycket kvar att göra – det är ju en aningens mer att möblera än i den gamla lokalen som bara var ett rum, här ska jag dels försöka få till något schysst porslin till köket och er fikasugna, ett bord, stolar, måla väggar, fixa någon form av sköna stolar och bord till samtalsrummet/massagerummet, måla om där, måla träningshallen och flytta alla mina grejer från Norrviken innan det är dags för kick off den 31/8. Det är ju inte direkt så att jag sover bra på natten för närvarande, jag möblerar och föreställer mig hur jag skulle vilja ha allt! Det ger enorm energi, precis som vädret!

När man startar upp i ett verksamhetsområde  är det ett riktigt hundgöra. Ibland förstår inte folk hur mycket det är att nätverka om både mun-mot-mun men också i den virtuella världen. Jag gjorde det för 1,5 år sedan i Norrviken och har gjort sedan dess – slitet gav resultat och var väl värt det! Otaliga timmar, jag tror jag gått hela Sollentuna runt, där du inte får betalt men kontentan av det slitet med att lappa, lappa, lappa lite till och lappa igen, har gjort susen och jag har mött hur många härliga människor med deras fyrbenta vänner som helst! Nu börjar jag som sagt var om igen men jag tänker att jag har någon form av bas att stå på, till skillnad från när jag inte alls hade någon lokal. Om inte annat har jag erfarenheten nu. Idag blev det 6 timmar till fots mellan klockan 8:00-14:00, nåja, jag inspekterade lokalen och klämde en lunch med grabbarna också, men det känns lite i benen och jag hoppas att det känns i kalendern i höst!

Jag stod och tänkte på det imorse – att jag är väldigt tacksam över allt vad Norrviken givit mig, erfarenhetsmässigt men också kunskapsmässigt och att jag den här gången inte alls är osäker på hur jag ska göra det här.  Jag vet exakt hur jag ska göra det och vad som krävs för att nå dit och längre ändå. Planen i mitt huvud är klar nu – jag har dessutom nischat mig inom ett magiskt område, specialsöket! Det är skönt! Vi fungerar lite som våra hundar, synnerligen när vi tränar in nya saker med hundarna. I början, innan det står klart för hunden vad det är vi vill ha för beteende för att belöningen ska dimpa ner i munnen på hunden så finns där en osäkerhet och en högre stressnivå som kan vara både positiv och negativ i kroppen på hunden (förhoppningsvis gör jag träningen så rolig att stressnivån blir positiv för din hund) och sen när den fått belöning på belöning så börjar självsäkerheten åter ta form hos hunden vilket gör att träningen blir enklare och roligare. Hunden förstår att ett visst beteende lönar sig, kontra ett annat beteende. Lite så funkar det här också. Jag tittar på lokalen, pärlan med stort P och tänker belöning. Jag vet i dagsläget mer än vad jag visste för 1,5 år sedan då jag ställde mig frågan ”Hur når jag dit?” så den negativa stressen är knappast märkbar, även om det självklart är lite mycket att tänka på och göra i dagsläget. Den här gången är det lite nervöst såklart, men också ruskigt kul och jag kan understryka att jag i dagsläget njuter i fulla drag!

/Denise Hundkonsult

Idag vill jag slå ett slag för aktivering utav din och min hund! Det finns självklart en uppsjö av olika aktiveringar och aktiveringsnivåer och det behöver inte alltid handla om ren och skär specialsök eller att du meckar med blod och klöv i skogen eller tränar din vardagslydnad eller tävlingslydnad. Det finns ju vardagsaktivering också – hur många utav er gömmer till exempel godis på marken och gör godisträd till er jycke eller spelar Nina Ottossons spel med hunden?

Personligen kombinerar jag ordentligt arbete för min hund, för att hon ska vara nöjd och glad och kanske främst för att hon förr i tiden behövde arbeta för att kunna hantera vallhunds-stressen i henne. Ni vet, vallhundar är en kategori för sig när det gäller arbete och att kräva saker av sin ägare och jag är säker på att du med vallhunden just nu snörper lite på mungipan och nickar instämmande. Min erfarenhet är att hunden blir stressad och lätt faller ut i lite tokiga beteenden (som till exempel att göra utfall mot andra hundar på promenaden ect) om den inte får en uppgift av mig, alltså en form av tyngre aktivering. Jag kan märka på min egna hund, små beteendeförändringar som knappt är märkbara för de personer som inte känner henne väl, om jag till exempel har legat sjuk en vecka och inte orkat ta tag i träningen.  Det är då och alla andra dagar jag drar fram mina Nina Ottossons brädspel och spelar med henne, och vid måltiderna tar jag hjälp av verktyget som syns på bilden ovan.

Kongen.

Kongen är ett fantastiskt redskap för att utfodra hunden med. Misty får alla sina måltider i kong. Jag preparera den samtidigt som jag tränar på sitt stanna kvar eller ligg stanna kvar (där får jag in en enkel träning i vardagslydnaden) och sedan gömmer jag kongarna så hunden måste leta efter maten. Hon tycker det är skitkul. För en hund som Misty som förr i tiden var kräsen på mat och inte tyckte torrfodret var så himla hippt att få, så var det här nyckeln till att vilja börja äta igen! Det blir en grej helt enkelt, en enkel vardagsaktivering som inte kräver någonting av vare sig dig eller mig när vi utfodrar hundarna. Ni som jobbar med specialsök och K9 Nose work hos mig, var noga med att inte använda skicket ni gör i specialsöket när hunden ska iväg och leta mat! Jag använder ordet ”varsågod” eller ”mat” när jag skickar min egna hund – jag vill verkligen ha ett annat ord för att hunden ska veta vad den ska leta efter!

Kongen är också en fantastisk oförstörbar sak att tugga och äta ifrån för den mest brutala hunden som tar sönder sina leksaker på 3 sekund i vanliga fall.

Förutom maten, fodret hunden skall ha varje dag, så kan man frysa kongen lite grann innan servering utav leverpastej, rått kött eller annat, rester från eran middag osv.  Den diskas lätt ur i diskmaskinen också – ett måste helt enkelt för alla hushåll med en eller flera fyrbenta vänner!!

/Denise Hundkonsult

Min mamma berättade som hastigast om ett TV-program hon hade sett alldeles nydligen om hundens nos. Hon berättade att inslaget handlade om en 9 årig collie-herre som bodde med sin matte. Plötsligt hade hunden blivit deprimerad, eller det verkade som det i alla fall. Han ville inte gå ut på promenader längre och kvinnan tog därför hunden till veterinären för att se om han hade ont. Veterinären tyckte inte att hunden verkade ha ont, så collie-herren fick åka med matte hem igen.

Efter ett tag började hunden buffa på kvinnan med nosen. Varje gång han puttade till henne så var det i bröstet. Beteendet fortskred och hans apati under promenaderna blev värre, han buffade ännu mer på henne.  Till sist beslutade sig kvinnan, klokt nog, att göra en mammografi eftersom hon förstod att hunden försökte säga henne något. Mammografin visade något suspekt men läkarna kunde inte tala om vad det var exakt, så de tog en biopsi och det visade sig vara cancer i bröstet.

Kvinnan fick behandling och återhämtade sig och blev friskförklarad och hunden blev sitt gamla jag igen. Utan hundens varningar upprepade gånger hade solskenshistorian förmodligen slutat i att hunden blivit omplacerad..

Är detta inte otroligt? Våra hundars nosar är kapabla till att spåra och vittra allt möjligt och för mig som diplomerad nosinstruktör och K9 Nose work instructor så är det underligt hur lite vi egentligen använder våra hundars nosar kontra den kunskapen hunden har att memorera och söka reda på särskilda dofter.

/Denise Hundkonsult

Nu har jag och min IT-support Magnus suttit sedan klockan 18:00 och fixat det sista för den nya hemsidan som lanseras ikväll! Jag är fantastiskt nöjd med resultatet måste jag säga! Magnus å andra sidan är nog rätt leds på mig som tjatat och tjatat, ändrat och ändrat, så han är nog mer än glad nu när vi skickar ut det här i cyberspace!

Det blir en spännande höst för Denise Hundkonsult, med massor med nyheter som ännu inte riktigt har släppts, konsultuppdrag i Kolbäck hos Irene på Hundcentret i Kolbäck som inhyrd K9 Nose work instructor och massor med nya kurser att gå för er träningssugna i höst! Jag har även fått en blogg som jag kommer att försöka uppdatera så ofta jag hinner, där du kommer kunna följa mitt arbete med hundarna som tränar för mig och lite annat smått och gott!

Jag hoppas du hänger med på min resa, det känns som att resten av 2014 kommer att bli grymt!

/Denise Hundkonsult