Ron Gaunt, en av grundarna av sporten
K9 Nose Work i USA kommer till Stockholm 

13-15 maj 2016

Hunduddens träningscenter, Denise Hundkonsult och Hundelska,
hälsar Dig hjärtligt välkommen till en träningshelg med oss!

Barbro Rydén, Denise Persson och Lotta Bauer är alla godkända Svenska Nose Work -instruktörer. Denise och Lotta är nyligen hemkomna i från K9 Nose Work Camp i Colorado USA med många nya och roliga idéer till sökutveckling!

Under kurshelgen kommer Du och Din hund ha chansen att träna för Ron, Barbro, Denise och Lotta på Hunduddens Träningscenter ute på Djurgården i centrala Stockholm. Du och Din hund delas in i en sökgrupp efter Din Nose Work-kunskap och roterar mellan instruktörerna och Ron under lördag och söndag.

Ta chansen att uppleva en riktigt rolig och härlig träningshelg tillsammans med oss. Vi bygger upp dig och din hunds självförtroende och ger dig en riktigt rolig aktivering och träning som kan leda till tävling om du vill, eller för dig som vill utvecklas mer inom Nose Work och kanske redan tävlar!

Ron Gaunt, en av grundarna av sporten K9 Nose Work i USA, har arbetat som polis med tjänstehundar inom narkotikasök och bombsök. Genom sina år inom polis och sökhundsbranchen besitter Ron en stor kunskap och erfarenhet och ser alltid till hundens bästa i träningen.

Kursupplägg:

Dag 1 (fredag 13 maj) kl 17:30-20:30 Föreläsning och demonstration av Nose Work med Ron Gaunt. (Egen hund får stanna hemma.) Språk: engelska

Dag 2 (lördag 14 maj) kl 09:00-18:00. Arbete med egen hund. Språk: engelska & svenska

Dag 3 (söndag 15 maj) kl 09:00-18:00. Arbete med egen hund. Språk: engelska & svenska

Max 7 hundar i varje träningsgrupp!

Pris för hundekipage: 3800 kr inkl moms + Anmälningsavgift 500 kr  inkl. moms

Pris för åhörare: 2000 kr inkl moms + Anmälningsavgift 250 kr inkl. moms. Välj grupp 1,2,3 (nybörjare, fortsättning, elit)

(om du betalar hela beloppet vid anmälan slipper du anmälningsavgiften)

Klicka här för anmälan som görs till Lotta på Hundelska!

Uppe på Mount Evans, norra Colorados högsta punkt, har man ganska ”hyfsad” utsikt på 4. 346 meters höjd över havet! Tyvärr fick jag erfara höjdsjukan en snabbis där uppe med min nyfunna vän som också blev en lokal guide under en dag – mycket uppskattat! Det var märkligt ändå hur kroppen reagerade på höjdskillnaden med huvudvärk och tryckkänsla i kroppen och yrsel. Där uppe är himlen i en annan typ av blå nyans, det kommer inte till sin rätt på bilden – makalöst vackert!!

Det har varit bråda dagar här innan vi nu checkat in på K9 Nose work camp:et i YMCA. Snow rockie mountains. Jag och kollegan Lotta har hunnit byta hotell 3 gånger, jag har åkt med min nyfunna vän runt i bergen en hel dag och sedan har jag och Lotta hunnit in till Denver city och strosat omkring. Lite shopping har vi också hunnit med, bla till vår tävling i höst: Halloween-nosen! USA is the place to be om man ska få tag i riktigt coola halloween-prylar…!

Bilden ovan och bilderna nedan är från dagens ridtur i klippiga bergen som jag unnade mig själv – imorn börjar äventyret! Titta och njut – för jag är här i perfekt tid, det är uppåt en 25-30 grader varje dag, strålande sol och löven på träden är på väg att dö, som synes på dessa enormt vackra färger. Idag på ritten i klippiga bergen så ville jag bara stoppa tiden.. Jag trivs verkligen här!

Det är nu man bara blickar ut över bergen och låtsas att  man är cowboy..

”If you’re pleased with you’re horse give it a kiss. If you’re pleased with you’re guide, give him a tip. Don´t do it the opposite way…!”

Så konstigt det blev! Dödstrött igår, vaken totalt 26 timmar, somnade som en klubbad och vaknade tre timmar efter med en känsla av att klockan var eftermiddag i kroppen. Klockan var bara 05:30! Jag antar att det kommer vara såhär – jag som aldrig är morgonpigg blev helt plötsligt morgonpigg!

Idag står på schemat att enas om ett nytt hotell, kanske hyra en bil och checka in Denver city.

Frukosten är är ju märklig. Våfflor med sirap. Jag försökte i alla fall äta de där våfflorna.. Hittade bröd. Sylt till brödet. Jag försökte i alla fall äta brödet.. Hittade ett äpple. Åt äpple till frukost.

Den här sockerkulturen och sanbbmatskulturen här är ju skrämmande. Hur mycket kostar det inte samhället med denna matkultur som ger upphov till diabetes, fetma och kärlsjukdom.

Ungefär såhär är stadiet för närvarande hos mig. Medans ni ligger och sussar gott hemma i Sverige sitter jag på ett hotellrum i Denver och väntar på min fina kollega Lotta från Hundelska!

Jag kan inte riktigt fatta att jag äntligen är här. USA! Denver! Colorado! Nose work-camp! Here I come!

Det är väl fantastiskt att flyga själv – jisses vilka nya kontakter du knyter! Man liksom tvingas prata med folk, på ett positivt sätt, tvånget alltså. Jag träffade två underbara tjejer på planet från Arlanda vid lunch som berättade att de lämnade Sverige för ett helt år, de skulle plugga i sydamerika! Störtcoolt! Vi skildes åt på Heathrow och precis när vi skildes åt träffade jag ett äldre par som bodde här i Denver som gav mig lite tips och råd som turist, samt en kille jag gjorde sällskap med resten av resan, som visade sig ha arbetat med flygplan och kunde dämpa min flygrädsla lite grann. Jag är inte panisk på något sätt – men nog tycker jag det är märkligt hur denna gigantiska kropp kan ta sig upp och flyga, som väger otroliga mängder med ton. ’Visst är det lite konstigt!

Nu har jag varit vaken i nästan 24 timmar, och kommer nog lätt somna ovaggad – Lotta och jag har inte setts på flera veckor, det ska bli (h)underbart att ses igen!

Anyhow as the americans say: Välkommen att följa min resa här på min blogg och på Facebook och Instagram! Någon djupdykning i bloggens värld ikväll blir det då rakt inte – jag är glad att jag kan tänka överhuvudtaget.

Instagram: denise_hundkonsult

Facebook: Denise Hundkonsult

Just nu planeras vårterminen 2015 hos Denise Hundkonsult i Vallentuna! 

Den 13-14 december står jag i Svenska Nose work-klubbens monter för att promota världens bästa sport som en representant för  styrelen – passa på att komma förbi mig i montern och hämta ett litet julerbjudande för dig och din hund.. !

Idag träffade jag en bekant med sin hund. Hunden känner jag sedan tidigare, men jag är alltid otroligt otroligt noggrann med hur jag beter  mig när jag först hälsar på den, eftersom rasen i sig har mycket vaktinstinkt. Det jag vill när jag kommer in till en sådan hund är att undvika alla missförstånd, dvs jag är extra noga med min mittpunkt i kroppen och väger lite på ena höften, lätt bakåtlutad, tittar absolut inte hunden i ögonen – det har jag nog aldrig gjort med den här hunden en enda gång sedan första gången jag träffade henne, gestikulerar inte särskilt mycket och kommer absolut inte över huvudet på henne med händerna och framför allt efter att hunden kommit fram till mig så smyger jag ner på huk och gör mig rätt liten så att hunden får chans att nosa och hälsa på mig nere på sin nivå relativt snabbt från det att hunden ser mig. Jag pratar alltid med mjuk röst och blir varken översvallande glad eller neutral – jag försöker hålla nivån någonstans mitt emellan.

Det intressanta i den här händelsen idag var att först kommer jag lite spontant och hälsar på mitt i kaoset som råder för hunden – något hade gått sönder och hantverkarna var på nedervåningen och fixade med prylen – vilket gör en avlad vakthund något stirrig redan innan jag helt plötsligt dyker upp.  Det som händer här näst är som en bisarr film som jag absolut hade önskat att få filma. Det svåra i det här läget är att vara Denise, privatperson som bara svängde förbi en kort sekund, att hinna känna av om ägaren skulle vilja att jag la mig i som hundens tränare och hundens vän, och därefter känna av om den bekanta som dök upp som tredje part i bilden skulle uppskatta att jag blev Denise Hundkonsult och domderade och befallde för hundens bästa. Jag avgjorde lite snabbt att den tredje parten kanske inte skulle uppskatta att jag la mig i. Istället iakttog jag skådespelet och tänkte: ”Så jäkla rätt svarat hund. Perfekt. Kunde inte gjort det bättre själv.”

I mitt yrke läser jag människor otroligt snabbt. Jag brukar titta på vänner och bekanta men också på kundernas kroppsspråk för att se lite vad triggern är till ett visst beteende från hunden men också om hundägaren är bekväm med situationen, eller om min vän/bekant är bekväm med min hund, och således var inte fallet den här gången idag:

Kvinnan som kommer in, hinner jag läsa långt innan hon ens sett hunden. Hon rör sig lite ryckigare och stelare för varje steg hon tar mot rummet där hunden har paus från hantverkarna. Jag ser på hennes kroppsspråk att hon inte riktigt är bekväm. Hunden kommer ut och agerar på ett normalt sätt – det är en ras vars skeptism är avlad på vilket ägaren är mycket väl medveten om. Jag ser från mitt hörn att hunden är osäker på vem matte släppt in i huset och håller en låg tyngdpunkt lite lutad bakåt vilket sänder signalen att hon är lite osäker. Hunden är så makalöst tydlig i kroppspråket att jag i mitt stilla sinne tänker att det är förbaskat att jag inte har hårddiskutrymme kvar på iPhonen att filma spektaklet med. Jag ser också att främlingen har blivit lärd att man inte tittar en hund i ögonen, men hela tiden sträcker hon ut trevande händer mot hunden ovanifrån, vilket förstärker hundens obehag i situationen. Vidare så försöker främlingen helt korrekt att göra sig liten, dvs sätta sig på knä, efter att ägaren till hunden givit en godbit till främlingen att ge hunden – ägaren vet hur man ska hantera situationen: Man försöker i det här läget vända hundens känsla med mat. Precis när allt ska skrida till verket och främlingen är på väg ner, tappar hon balansen framför hunden och gör en ryckig rörelse med kroppen, precis när hunden är så nära att ta godbiten från främlingens hand , varpå hunden ryggar tillbaka och tänker ”vafan är det här för nått morsan släppt in?! Bäst att höja skyddet mot min flock till 2.0 versionen med ställande skall till inkräktaren försvinner och flocken är räddad” Främlingen har nu återfått balansen men jag ser på henne att hon inte känner behaglighet i situationen och börjar prata med lite dovare röst mot hunden, som man gör som människa i en situation man inte riktigt har kontroll över. Hunden springer mellan mig och ägaren gång på gång samtidigt som att hon sänker kroppen när hon riktar energin mot främlingen. När hunden är nästan framme vid främlingen för att ta godiset, främlingen sitter på knä på golvet, så sträcker främlingen med en snabb gest fram handen över huvudet på hunden för att klappa hunden. Beröring för oss människor är en sak, men att beröra en hund som är upprörd är inte alltid okej, speciellt inte i en för hunden hotande signal över huvudet. Hunden ryggar 2 meter, skäller intensivt och börjar cirkulera runt främlingen som nu reser sig upp. Främlingen har tröttnat på hunden. Vid det här laget så har hunden tappat all krontroll av situationen och mötet kommer inte vara uppbyggligt längre och frågan är om relationen kommer räta upp sig under tiden främlingen är hemma hos hunden. Hunden hanterar situationen korrekt trots skeptismen – den håller sig på behörigt avstånd och markerar med skall. Här någonstans börjar jag röra på mig ut från huset.

Hur situationen hade kunnat lösts om jag blandat mig i främlingens och hundens konflikt? Jag hade kort och koncist beordrat främlingen att sitta på rumpan på golvet med ryggen vänd mot hunden. Att sitta på rumpan gör att du får en tryggad tyngdpunkt i kroppen kontra om du sitter på huk. Sedan hade jag tagit fram det godaste godiset jag hittat och strösslat bakom ryggen på främlingen och matat hunden själv. Därefter hade jag bett främlingen titta åt andra håller och hållit en näve godis i en hand utsträckt mot hunden och jag hade suttit bredvid främlingen och matat från min hand för att ytterligare vända känslan för hunden, därefter hade främlingen fått vrida sig mot hunden och blundat och matat, sedan tittat snett ovanför hunden och matat från handen, därefter med blicken riktad mot hunden, och därefter stående. Sedan hade mitt möte dom emellan pausat med order till främlingen att inte ta någon notis om hunden alls, inte klappa, inte hälsa, inte ens om hunden kom i närheten. Och absolut inga hastiga rörelser.

En mycket intressant morgon med en vakthund in action och faktiskt, oss emellan, lite skönt att få ett erkännande från en hund som är avlad på skärpa – jag har aldrig sett den tendensen hos hunden vilket styrker att jag har rätt tyngdpunkt, agerar rätt och läst av varje enskild situation rätt.

Misty och jag har fått i förtroende av F 4 Hundcenter ett uppdrag att lära Östersund allt vi kan om Nose work den här helgen! Superkul!

Misty är en av de morgontröttaste hundarna jag känner och kvartar just nu på tåget här brevid mig. Själv ska jag gå igenom filmerna och Powerpointen en sista gång, sluta oroa mig för att jag glömt att packa ner något och titta en sista gång på kursupplägget – det blir nytt för min del att köra en grupp i Nose work på 6 timmar, i vanliga fall går kursen på 8 timmar, en utmaning helt enkelt!

Vad blir din utmaning med din hund idag?

Igår var det dags för lektion 3 hos mig för vardagslydnadsgänget. 7 roliga individer tillsammans med mattar och hussar att jobba med, var och en med sin egna lilla charm.

Jag håller just nu på att träna en intensiv koppelträning med dom, där tanken är att de ska få känna på hur en hög belöningsfrekvens i början är, hur de ska se resultatet utav detta och sedan få börja arbeta med hundens uthållighet som motiveras utav en förväntan på när det kan komma belöning nästa gång. Är man tillräckligt konsekvent med detta under promenaderna så kommer man märka resultat – klart att jag ser resultat ganska snabbt hos mig, men träningen är otroligt platsbunden på appellplanen också.

Men hjälp av garn finns det ingen annan utväg än att coacha hunden till att gå fint i koppel, ganska smidigt faktiskt, för du kan omöjligt tappa fokus på hunden i samband med den träningen och du har inte en chans att, om du tappar fokuset på hunden, bromsa hunden som du gör med kopplet. Livlinan är borta så att säga.

Denna träning motiveras bäst tycker jag med en stafett, det bjuds på många skratt, utmaningar och igår även ett fint pris till vinnaren i stafetten!

Vill du också träna koppel för mig med garn så ska du absolut kika förbi min nästa vardagslydnadsklass som börjar i november, kolla kursen Vardagslydnad på sidan i menyn här. Än så länge finns det gott om plats för dig och din hund på kursen! Varmt välkommen!

I helgen har vi hunnit med att tävla i Nose work, sveriges första och största tävling, annordnad av Dala Hundservice med hjälp från SNWK (Svenska Nose Work Klubben)

Så fantastiskt välordnad tävling! Allt flöt, vi var fyra grupper, totalt 32 deltagare i tävlingen, och vi körde söken stationsvis. Misty och jag hamnade i grupp 1, så vi körde söken i följande ordning: Behållarsök, Inomhussök, Utomhussök och Fordonsök.

Det märks att en hel tävlingsdag kräver otroligt mycket av hunden energimässigt. Vi har ju jobbat otroligt mycket med uthållighet, nästan aldrig sök på träning som varit under 3 minuter – detta har har vi dels gjort via flera gömmor och stora utrymmen att söka av.

Det kändes så himla bra, första söket för dagen tog inte mer än 10 sekunder och jag fick en tydlig och bra markering av Misty, andra söket tog inte alls många sekunder heller, följt av tydlig markering. Utomhussöket var lite knivigt, avdrag gavs om hunden krafsade på källan (detta gällde i alla söken) så klart att jag vart lite extra spänd eftersom jag såg på Misty tidigt att doftkällan satt lågt – vilket sporrar ett krafsande beteende från Misty – men även här gick vi felfritt. Efter det tredje söket, hade tävlingen varit igång nästan 5 timmar och då kroknade Misty påtagligt och somnade mitt på parkeringsplatsen bland alla hundarna och deltagarna som väntade på sina sök.

Min strategi när jag tävlar är att ha en tydlig ritual för Misty. I ”väntrummen” innan söken så leker jag med Misty, det peppar hunden! Jag växlar mellan lek, passivitet, lek, passivitet, för att gasa upp hunden långsamt i aktivitetsnivå. Det funkar verkligen perfekt men inför sista söket så gick det inte riktigt lika bra som annars. Hon tog leksaken, stirrade på mig och blicken hon gav mig sa ungefär såhär: lek med den där själv tant!

Hon genomförde sista söket ändå och domaren som dömde i fordonsöket var från tullen. ”Din hund är jättetrött men hon ställer verkligen upp för dig! Jag ser verkligen att hon är jättetrött men hon tar uppgiften du ger henne på allvar!” Jag svarade honom då: ” ja du, hon är 10 år!” Domaren vart förvånad och nickade gillande mot Misty! Jag blev ännu nöjdare då kan jag understryka!

Domare var representerade, förutom från tullen, från militären och från Hollands polis! Jättekul!!

Söken var baserade på 3 minuter för behållarsöket, 5 minuter för alla andra sök – GOTT om tid med andra ord! Om hunden krafsade på källan fick man avdrag, om hunden satte tassarna på lacken på fordonen fick man avdrag (jag fick avdrag eftersom Misty satte framtassarna på lacken, det gjorde inte så mycket, hon var så fruktansvärt trött) och kissade hunden i sökområdet så blev man diskad – så det gällde att hunden var välkissad!

Hur gick det då?

Jo… En femteplats av 32 deltagare totalt för mig och min irländska gatuhunds-bordercollieblandis på 10 år och ett andrapris i momentet behållarsök (som tog 10 sekunder – konkurransen är benhård!!!)

Fantastiskt välordnad tävling, så himla roligt att ha fått delta! Pepp!