Jag har stött på det mesta i den här branschen. Hört det mesta. Jag har insett att det finns sätt att hålla hund på som jag tar avstånd ifrån, jag har hundägare jag tränar som är en dröm att arbeta med. Varje enskilt tillfälle är unikt. Oavsett vad det är jag ställs inför i mitt yrke som hundtränare så tänker jag ”glöm inte bort känslan i träningen.” Oavsett vad det är jag tränar med dig eller för min och Mistys egna del, så tänker jag att känslan är bland det viktigaste du kan ha som en förare till din hund – hur ska du annars kunna förmedla vart du vill komma någonstans med hunden. Känslorna och relationen är något jag tittar enormt mycket på. Jag klurar alltid på alla ekipage, inklusive mig själv, över vilken relation du och din hund har. Med hjälp av relationen hittar jag nycklar att låsa upp lås med, och dessutom bygger jag dig på ett positivt sätt.

Jag har alltid upplevt hundbranschen, från det företaget jag gått utbildningar på, att hunden verkligen står i centrum. Visionen är tydlig och jag trivs verkligen med den. Men sen har jag också stött på folk som arbetat professionellt med hund som ett yrkesredskap som menar på att man inte kan ha känslor till hunden man tränar upp. Det är omöjligt. Personligen blir jag lite tvär och sur när jag hör den sortens påstående. Visst kan jag sträcka mig till att jag med min ansiktsmimik inte kan påvisa för hunden att den gör fel och ge den fel sorts bekräftelse när jag tränar specialsök och hunden gör något tokigt som roar mig och lockar fram ett leende hos mig. Jag kan inte ha ett ansikte som frågar hunden uttryckligen om det var rätt markerat. Det är jag helt och fullt med på. Inte heller kan jag vägleda hunden i söket med min kropp. Jag ska helst undvika all form av kontakt på andra sidan snöret för att hunden ska kunna göra sitt jobb jag axlat den så enkelt som möjligt. Står jag för nära, går jag tätt inpå hunden finns risken att hunden tänker ”gör det själv för du är i min kroppszon och du hämmar mig!” spänner jag kopplet så blir det obekvämt för hunden osv. Men relation, relation och belöning och känslan tror jag är viktig, oavsett hur du tränar upp din hund, oavsett på vad du tränar med din hund. Professionellt eller amatörmässigt, för skojs skull eller blodigt allvar.

Så, jag kommer envist styra åt mitt håll, så får herren som sagt att man inte kan ha en relation till djuret man tränar, styra åt motsatta. Jag är säker på att jag en dag står där med en sjuhelskottas bra jycke som jag använder i tjänsten på riktigt, och den ska vara byggd på att min känsla är ”Åh vad häftig du är, är du bäst eller?! Du hittade gömman!! Gud vad jag är imponerad! Det där hade jag ALDRIG klarat av med min lilla näsa!”